Info

Presentation av Postjakten

s/y Postjaktens historia och byggandet av upplevelsepaketet

Efter att plast och glasfiber på 1960-70 talen blivit allt vanligare som byggnadsmaterial för nöjes- och fritidsbåtar, avtog byggandet av träbåtar drastiskt. Trä användes dock forrtfarande, särskilt i specialbåtar. Samtidigt uppstod en ny ”kultur” i sjöfarten. Träbåtstraditionerna ville man fortfarande bevara och man började arrangera olika slags evenemang för  traditionsbåtar, för vilka man började restaurena gamla och bygga nya med segel försedda ”allmogebåtar” samt även större fartyg, till en början i södra Finland och på Åland. Till Österbotten utbredde sig den nya ”kulturen” på 1980-talet då Postrodden över Kvarken nystartade 1982. För detta och även för andra evenemang restaurerades och byggdes vid kusten i Österbotten närmare 100 sköt- och fälbåtar, Jacobstads Wapen färdigställ-des 1993 och i Korsholm byggdes i början av 1990-talet två vikingaskepp.

Bland intresserade av sjöfart och traditioner föddes i Vasa 1995 en tanke om inskaffande av ett större traditonsfartyg för vattnen i Vasa. De egentliga initiativtagarna var Mikko Nikola och Per-Olov Hjortell, som i juni 1995 besökte Jakobstads Museun för att bekanta sig med muséets sam-lingar. Vid besöket presenterade museidirektören Pekka Toivanen ritningarna till två olika ca 10 meter långa, på kronans varv i Jouxholmen i Kronoby byggda fartyg. Den ena var en postjakt som byggdes 1679 enligt ritningar av Francis Sheldon.

Efter besöket började Hjortell på basen av ritningarna planera ett fartyg som skulle passa den steniga och grunda skärgården i Vasa och Nikola började söka efter ett lämpligt varv, speciellt i Estland. Likaså började man söka efter medlemmar till en förening som skulle bildas. Perinne-alusyhdistys Skutan – Farkosthistoriska Föreningen Skutans stituerande möte hölls den 9.11.1995 och handlingarna underskrevs den 29.11.1995 med Per-Olov Hjortell, Ilmari Valkama, Mikko Nikola och Vesa Heinonen som undertecknare. Förutom dessa invaldes Jukka Heinonen och Ralf Nygård i den första styrelsen. Till ordförande valdes Ilmari Valkama och till sekreterare Mikko Nikola. Föreningen antecknades i Patent- cch registerstyrelsens register 7.5.1997.

Föreningen beställde i januari 1996 av Saare Paat-varvet på Ösel i Estland byggandet av skrovet och däcket till skeppet samt installeringen av en hjälpmotor. Där fanns ännu nödvändig yrkeskun-skap för byggandet att ett gammalt traditionellt träfartyg samt även en förmånlig prisnivå. Nästan hela området kring Östersjön – således även Ösel – hörde under tiden för byggandet av den urpsrungliga postjakten till samma kulturområde och det svenska kungadömet. Skeppet blev färdigt i enlighet med avtalet 17.6.1996 och hämtades sjöledes till Vasa 6.7.1996. Under följande höst och vinter byggdes på talko och med sysselsättningsstöd fartygets inre och fartygets mast och rep riggades, block snidades, segel syddes osv.

Största delen av de ritningar, som behövdes har gjorts av vasakonstnären Per Olov Hjortell baserat på ritningar från 1679 och med hjälp av skeppsmålningar från den tiden samt litteratur inom området.

I juni 1997 invigde under festliga förhållanden landshövding Westergårds fru Postjakten i Inre hamnen i Vasa. Försommaren gick åt till att färdigställa vinterns arbeten och i slutet av sommaren fick vi åka ut och segla en fartygstyp som ingen hade seglat med på åtminstone ett parhundra år. Under följande vinter färdigställdes fartygets inre och en relativt stor mängd ändringsarbeten utfördes baserade på de erfarenheter vi hade fått. Efter det har man varje vår, förutom vanliga underhållsarbeten, gjort olika förändringar och förbättringar som man märkt varit nödvändiga för att förbättra fartygets användbarhet speciellt på längre seglatser.

De största uppgifterna under de följande åren var att sammanställa allt historisk material som insamlats samt göra ett unikt upplevelsepaket baserat på materialet. Vid sidan om föreningen Skutan grundades år 1999 en skild historisk förening, Djupdykning till 1600-talet r.f., som har producerat information bl.a. om mat och ätande, bestick och kärl, klädsel och musik från 1600-talet, samt om den tidens sjöfart. I den historiska delen finns mera information om den här saken.

Vad är Postjakten?

Om postjakterna användes både namnen jakt och skuta. Dagens postjakt är totalt 12 meter lång, ca 3,5 meter bred (på sitt bredaste ställe) och djupet är 1,25 m. Fartyget väger 12,5 ton. Byggnadsmaterialen är samma som på 1600-talet: Skrovet och däcket är av furu, spanten är av ek, träets impregneringsmaterial är tjära och linolja, seglet och de flesta repen av hampa, osv.

Fartyget har en mast och ett gaffelsegel, vilket är avvikande från dess förebild. Mastens topp når ca 15,4 meter över havsytan. Segelytan är sammanlagt 85 m² (toppseglet medräknat). Fartyget styrs från bakre däck med en pinne som på originalet.

Avvikande från sin förebild har fartyget en hjälpmotor, en Valmet 420 DN på 85 hästkrafter. Dessutom har fartyget alla hjälpmedel och anläggningar som behövs för yrkesmässig trafik, utan vilka transport av kunder inte skulle vara möjliga enligt nutida säkerhetsföreskrifter. Alla avvikelser från originalet har man ändå försökt att gömma undan så att de inte skulle synas så bra. I kajutan finns ett litet pentry (kök) med gasspis och kylskåp, matbord, sov-och förvaringsutrymmen, WC och uppvärmningssystem.

Postjakten är registrerad för yrkesmässig båttrafik för 12 gäster förutom fyra besättningsmän.

Byggandet av Postjakten har kostat totalt ca 1 000 000 mark, och därav har ca 400 000 mark beräknats som eget arbete. Huvudansvaret för arbetet i begynnelsen bars av föreningens grundande medlemmar, som alla lånade en lika stor summa pengar som startkapital för arbeten som skulle göras på fartyget. Största delen av utgifterna täcktes genom att ingå samarbetsavtal, vilka förpliktar föreningen till seglatser för att få hjälp med sitt arbete. Efter att fartyget blev färdigt, samlar föreningen in medlemsavgifter av sina nästan hundra medlemmar för att få inkomster samt säljer olika seglatser bl.a. till företag och privatpersoner.

Tjärdoft, säkerhet och färdighet samt fortgående skolning

Avvikande från originalet har man satt in en hjälpmotor i fartyget. Dessutom har fartyget alla hjälpmedel och anläggningar som behövs för yrkesmässig trafik, utan vilka transport av gäster inte skulle vara möjliga enligt nutida säkerhetsföreskrifter. Alla avvikelser från originalet har man ändå försökt att gömma undan så att de inte skulle synas så bra. Byggandet av varje väsentlig del på Postjakten har först diskuterats med myndigheterna Bottniska vikens sjöfartsdistrikt samt med historiska experter.

Med historiskt riktiga material bl.a. furu, ek, tjära, linolja, hampa, jordfärger och smidesjärn har man också skapat stämning.

Arbetet på Postjakten och omkring den har hela tiden gett upphov till annan verksamhet. År 1996 ordnades en segelsömnadskurs i samarbete med Vasa svenska arbetarinstitut och där färdigställdes Postjaktens paradsegel. Tyget är hampa och tråden linne. Varje stygn har gjorts för hand, liksom allt annat angående seglen. Samtidigt ordnades en Båtförare II-kurs vid Vasa vuxenutbildningscenter, vilken, i kombination med praktisk erfarenhet, ger rättighet att köra fartyg av en viss storlek avsedda för transport av passagerare. I finska arbetarinstitutet ordnades år 1997 en kurs i första hjälp, varefter man nästan årligen har ordnat första hjälpkurser i samarbete med det lokala Röda korset. Dessutom har föreningen ordnat en kurs i splejsning och en kurs i träarbeten på en gammal träbåt. Vintern 2000 studerade man användningen av GPS i teorin, och då fick man också råd om räddning samt hade släckningsövningar. Varje vinter och vår ordnas olika utbildningstillfällen om sjöfart för medlemmar, såsom första hjälp-kurser, knytningskurser, släckningskurser, infopaket om Vasa skärgård osv.